Stilhistoria – Renässans

Den italienska renässansen och den nordeuropeiska skiljer sig åt i uttryck. Renässansen i Sverige ter sig i många avseenden rent medeltida i uttryck fram till stormaktstiden och drottning Kristina, då nya influenser når borgen Tre Kronor i Stockholm.

I det glest befolkade valkonungariket Sverige levde medeltida interiörer och möbelbruk kvar långt efter det att renässansen etablerats och vunnit utbredning nere i Europa. Inte förrän Gustav Vasas söner övertog tronen, och vidtog tillbyggen och moderniserande renoveringar på de olika slotten, kan man tala om renässans i vårt land. Och då starkt knuten till Stockholm och Uppsala, samt ytterligare några fåtalet orter.

Nordtyska influenser

Det är inte den Italienska – Florentinska eller Venetianska, nyanserade, finstämda renässansens uttryck som tar sig form på våra breddgrader, snarare den nordtyska dito.

Hansatidens etablerade kontaktnät förde såväl influenser som hantverkare till Sverige. Välkänd är Wilhelm Boy (†1592), bördig från nuvarande Belgien och verksam som arkitekt och formgivare under 1500-talet vid flera av Vasaborgarna, samt i landets domkyrkor, där han formgivit flera av de samtida vasamedlemmars gravvårdar. Idag är det oftast i kyrkorna vi möter renässansens formspråk, då senare moden har kommit att ersätta interiörerna från vasatiden i de kungliga slotten.

Johan III (regeringstid 1569–1592) moderniserade borgen Tre Kronor i Stockholm. Han lät bygga sig en ny kungsvåning, bibliotek, slottskyrka, samt lät omgestalta en av innegårdarna med att där uppföra en kolonnettförsedd loggia, Trumpetargången, som ny fasad mot dåvarande rikssalen. Arkitektur med en ceremoniell funktion i tiden och om än skapad efter italienska förtecken kom slutresultatet i sin helhet ändå att ge ett nordeuropeisk renässansuttryck.

Bildhuggeriet var rikligt förekommande vid tiden och rikt snidade lådmöbler, som skåp, kistor, och sänggavlar i högrelief, importerades från andra sidan Östersjön. Kassettak med bemålade facetter och romber hör till renässansens högst påkostade inredningar – vanligare var dock bemålade bjälktak. Panelklädda väggar och vägghängda, motivvävda tapeter kunde ofta i vårt land ersättas med motsvarigheter illusoriskt målade direkt på putsen.

Funktionella och flyttbara möbler

Tidens interiörer må uppfattas som mycket enkla, jämfört med samtida interiörer nere på kontinenten, något som dröjde sig kvar långt in på 1600-talet. Inventarier och möblemang uppvisar en påtaglig kvardröjande allmogekaraktär, rustikt och funktionsbaserat. Säng med förhängen för att hushålla med värmen, och väggfasta sittbänkar i fönstersmygen för att nyttja dagsljuset. Det ser man delvis återskapat på Kalmar slott, liksom i Hertig Karls (Karl IX) kammare på Gripsholm med sina rika kalkmålningar i takvalven och dekorativt bemålade väggfasta paneler.

Fristående möbler kom successivt under 1500-talet. Vanligast var kistan – för förvaring, enkel att transportera, ofta rikligt dekorerad, bemålad eller med bildhuggeri i relief. Intarsiaarbeten förekom på kistor, liksom på paneler och dörrar. De avancerade träinläggningarna var ofta importerade, utförda på plats var det företrädesvis av hitresta hantverkare, i äldre dokument benämnda ”lövsågare”. Kistornas lås och beslag var ornamentsfullt utförda, liksom senare också skåpens gångjärn. Tyngre bord med balusterformade ben och bred sarg och större skåp, med bildsniderier i högrelief, var ofta importerade från Nordtyskland. Det förekom bord där underredet var utformat som ett podium, i vars hålutrymme, rotfrukter och annat ätbart med fördel kunde förvaras i golvdragets kyla.

Vanligast var enkla bänkar på bock liksom dito isärtagbara träbord så kallade bockbord, liksom nämnda kistmöbler, lätt hanterbara vid flytt mellan de olika residensen under året. Rummen lystes upp med talg- eller vaxljus i ljusplåtar av mässing eller tenn.

En drottning med kontakter

Vid sekelskiftet 1600 inleddes vad som kom att bli Sveriges stormaktstid. Erövringarna under 30-åriga kriget förde många influenser, föremål och intryck upp till Sverige, och det provinsiella, medeltida uttrycket kom successivt att ersättas med nya förebildliga kulturyttringar.

Drottning Kristina (regeringstid 1632–1654) hade fått en gedigen uppfostran och bildning. Som vuxen fortsatte hon att vetgirigt och intresserat söka stimulerande och berikande intryck och kontakter. De konstföremål, skulpturer, silver, tapeter och målningar så kallade ”conterfeij”, musik och litteratur, som inte minst genom Pragrovet nådde Sverige, bidrog ytterligare till drottningens vidgade vyer och kontakt med kontinentens strömningar och kulturella utbud.

Drottning Kristina hade planer på att låta bygga om och modernisera borgen Tre Kronor. Dessa planer kom dock att förbli på ritningsstadiet och en ombyggnad av slottet i stormaktens huvudstad påbörjades inte förrän vid seklets slut. Kristina valde som bekant att abdikera och lämna landet. En drottning i exil, etablerad i Rom, blev en utmärkt kontakt för nästa generation – arkitektsonen Nicodemus Tessin d.y. som kom att spela en avgörande roll för nästa epok i landets stilhistoriska utveckling.

Toppbilden: Renässansen i Sverige kan sägas börja när Gustav Vasas söner lät bygga till och modernisera flera av slotten. Vasaborgen Gripsholm är ett exempel. Hertig Karls kammare är slottets mest berömda 1500-talsgemak, och en av landets mest välbevarade interiörer från denna epok. Foto: Kate Gabor