Varför är de kungliga slotten kungliga?

De kungliga slotten hör till landets mest förnäma byggnadsverk. Genom århundraden har de varit spelplatser för viktiga händelser i den svenska historien och har så länge de funnits imponerat och fascinerat sina besökare. Men, vad gör ett slott kungligt?

Slott ansågs ursprungligen endast vara de byggnader som staten uppförde för kungens och kungafamiljens nyttjande. Byggandet av större slottsanläggningar följer utvecklingen av Sveriges statsförvaltning. Fram till 1200-talet hade de svenska kungarna levt kringresande liv, och regerat sitt rike från den provins som de för tillfället befann sig i.

Med renässansen förändrades idealbilden av en kung, som nu inte bara förväntades vara en skicklig militär, utan också en kulturellt bildad person.

Detta sätt att styra staten blev med tiden ineffektivt, och övergavs till förmån för ett system som utgick från ett fåtal fasta anläggningar. Dessa tidiga slottsbyggnader skulle försvara kungamakten mot yttre fiender men också, genom sin storlek och gestaltning, manifestera kungens ställning och makt. Benämningen ”slott” härstammar för övrigt från medellågtyskans ”slot” som betyder dörregel.

Nya stilbildande ideal

Gustaf Vasa (1496–1560), var sin tids störste byggherre. Under hans regeringstid uppfördes många större slottsanläggningar som står kvar än idag. Med renässansen förändrades idealbilden av en kung, som nu inte bara förväntades vara en skicklig militär, utan också en kulturellt bildad person.

Dessa nya ideal speglades tydligt i de byggnader som Gustaf Vasas söner, kungarna Erik XIV (1533–1577) och Johan III (1537–1592) lät uppföra eller bygga om till representativa och påkostade furstebostäder, bland dessa kan nämnas slotten i Kalmar, Uppsala och Vadstena.

För att finansiera dessa avyttrades stora jordområden till adliga byggherrar, som bebyggde dessa med magnifika byggnader efter kungliga förlagor.

Under stormaktstiden, som omfattade större delen av 1600-talet och 1700-talets första decennier, tyngdes den svenska statskassan av stora försvarsutgifter till följd av de många krig Sverige deltog i. För att finansiera dessa avyttrades stora jordområden till adliga byggherrar, som bebyggde dessa med magnifika byggnader efter kungliga förlagor. Därmed var den tydliga skiljelinjen mellan kungliga slott och övriga byggnader bruten.

Byggnader blir kungliga

Det har förekommit att staten köpt in privata egendomar för kungligt nyttjande. Dessa har då kommit att betraktas som kungliga slott. Två exempel på detta är slotten Tullgarn och Rosersberg. Dessa slott, som ursprungligen uppfördes av privatpersoner, förvärvades under 1770-talet för att fungera som lustslott (sommarnöjen) för prinsarna Fredrik Adolf och Karl.

Under seklen har också några kungliga familjemedlemmar låtit uppföra eller köpa slott för privata medel, såsom Stjärnsunds slott i Närke som 1823 förvärvades av Karl XIV Johan.

Dagens kungliga slott

När man idag talar om de kungliga slotten menar man oftast de slott som ägs av staten men disponeras av H.M. Konungen, genom en överenskommelse mellan Riksens ständer (Riksdagen) och kung Karl XIII år 1809.

Överenskommelsen har sin bakgrund i det tidiga 1800-talets samhällsutveckling då monarkins roll i samhället förändrades och kungens makt och intäkter begränsades. Kungen överlämnade en till honom knuten dispositionsrätt till ett antal inkomstbringande egendomar och fastigheter till staten. I gengäld gavs kungen och hans efterträdare dispositionsrätt till ett antal slott och slottsområden.

Denna överenskommelse gäller i stora drag alltjämt och innebär att kungen kan fullgöra sitt uppdrag som statschef, samtidigt som de kungliga slotten är öppna att besökas av alla som på nära håll vill studera platserna varifrån Sverige har styrts, förvaltats och utvecklats under sex århundraden.

Toppbilden: Kungliga slottet. Sex veckor efter brandkatastrofen 1697 presenterade Tessin ritningar till det nya slottet för Sveriges regering. Enligt planerna skulle uppförandet ta cirka sex år. Men det var först i december 1754 som den kungliga familjen åter kunde flytta in på slottet. Foto: Raphael Stecksén/Kungligaslotten.se