Orangerimuseet

I Ulriksdals slottspark ligger ett orangeri som byggdes på 1600-talet. Orangeriet var först tänkt att användas för odling av exotiska och dyrbara sydfrukter. Idag är det en fantastisk utställningsplats för Nationalmuseums samling av svensk skulptur.

Här ses verk av landets främsta skulptörer som Carl Milles och Johan Tobias Sergel. Kombinationen av konst, ljus och växter är en upplevelse.

Läs mer om museets skulpturer

Orangeriets historia

Under stormaktstiden var sydfrukter en av exklusiviteterna som förhöjde hovets och adelsmännens festmåltider.

Pomeranser, citroner och apelsiner odlades i orangerier eller pomeranshus som de då kallades. Orangeriet var ofta en påkostad byggnad, uppförd i trädgårdens centrala delar.

Det första orangeriet på Ulriksdal uppfördes efter Jean de la Vallées ritningar 1661-64 när rikskanslern Magnus Gabriel de la Gardie ägde slottet, som då hette Jakobsdal.

Sedan slottet övergått i kunglig ägo genom riksänkedrottning Hedvig Eleonoras köp 1669, ombyggdes orangeriet kring år 1700 under ledning av arkitekten Nicodemus Tessin den yngre.

1800- och 1900-talet

En omfattande renovering på 1860-talet under Karl XV:s tid på Ulriksdal innebar bland annat att en nybyggd rumsfil på baksidan tillkom som bostäder för trädgårdsarbetarna.

I det dåvarande kronprinsparet Gustaf (VI) Adolf och Louise fick Ulriksdal på 1920-talet ett herrskap med stort intresse för växter, en period som varade i 50 år.

Exotiska frukter

Orangerier har historiskt tjänat som vinterförvaringsplats för de sydländska växter och fruktträd, myrten, lager, citron- och apelsinträd med mera som sommartid smyckade slotts- och palatsträdgårdarna.

Samma rara arter som tidigare härbärgerats här har nu fått en permanent hemvist tillsammans med ett representativt urval av Nationalmusei samlingar av svensk bildhuggarkonst från tiden 1700-1900-talet.

Detta blev möjligt tack vare H.M. Konungens beslut 1988 att upplåta orangeriet som skulpturmuseum.

Toppbilden: Orangeriet, foto: Kungligaslotten.se